FOLKSLAGET INDIANER

  Indianerna är tillsammans med Inuiterna och Aleuterna (två andra folkslag)
stommen i Amerikas (Nord- och Syd-) ursprungsbefolkning. Namnet indianer
har de fått sedan Columbus skulle bevisa att jorden var rund och seglade ut över
Atlanten. Det första land han kom i kontakt med var Kuba. Columbus trodde då
att de kommit till Indien. De  kom alltså fram till fel ställe men de trodde
fortfarande att de kommit till Indien som tänkt. Columbus kallade därför
urfolket för indianer. Det är också därför öarna kring Kuba kallas för
Västindien.  
  Man tror att indianernas förfäder vandrade in i Amerika vid år 10000 f.Kr.
över Beringlandbryggan mellan Alaska i Amerika och Sibirien i Ryssland.
Därefter vandrade de allt mer ner mot varmare trakter. Dessa förfäder var från
början endast jägare men lärde sig allt efter årens gång att använda spannmål
och därefter utvecklade de små civilisationer, baserade på jordbruk, de odlade
alltså sin mat.
  Eftersom de efter ett tag varit ifrån Ryssland och den gamla världen för länge
sedan så "hittade de på" allt mer säregna kulturer och traditioner själva. När
Européerna övertog Indianstammarna så lades deras kulturer ned och detta
räknas till en av världshistoriens största tragedier.Mesoamerikas indianer
  Mayaindianerna, Aztekerna och Inkafolket som jag har valt att skriva om levde
i mesoamerika, norra Centralamerika (Maya och Azteker) och västra
Sydamerika, Anderna (Inka). Därför tar jag inte med så mycket om
Nordamerikas och södra Sydamerikas indianer.
  Centralamerikas klimat är tropiskt, landskapet är blandat med lågland i söder
mot Atlanten och högland i väster vid Stilla havet. På låglandet är det mycket
nederbörd medan bergsområdena är halvtorra. Där igenom så var det stor
skiftning mellan de olika stammarnas kunskap inom jordbruk och hantverk.
Därför knöts det stora handels kontakter mellan olika kulturer ochindianstammar.
  Redan vid omkring 1200 f.Kr. så började man bygga tätbefolkade
stadsområden med stor kunskap om astronomi, matematik, konst, politik samt
kalendersystem. Man hade även börjat utveckla ett slags skrivsätt. I städerna var
det enorm arkitektur. 
  Många av meso-, Centralamerikas och Mexikos indianstammar lever kvar än i
dag fast givetvis med mindre utbredning. Men många av dem har fortfarande
kvar sina gamla religioner och språk.
  Indianmängden minskade, även om det finns några miljoner kvar i dag kraftigt
vid 1519 då en spanjor vid namn Cortés, som även nämns senare i texten,
började Européernas övertagning av Amerika. Även om Columbus kom strax
före 1500-talet så började inte erövringen för ens när Cortés kom.
Indianstammarna sjönk från att ha varit omkring 25 miljoner till omkring 1
miljon år 1600. Den största dödsorsaken var dock inte att de blev mördade av
spanjorerna utan av sjukdomsepedemier som de tog med sig från Europa. Man
införde även en ny slags boendepolitik och indianerna fick flytta och tvingades
arbeta för spanjorerna. Indianerna fick anpassa sig helt efter hur spanjorerna
ville, bära samma kläder som dem, så samma bördorna som spanjorerna hade
med sig och använda sig av spanjorernas boskapsdjur, kor, tjurar och hästar
vilket de aldrig gjort förut. Indianerna fick lov att godta detta men på senare år
har indianerna startat egna organisationer för att få ha kvar rätten till sitt egna
sociala förhållande samt sin tro och framförallt sina mänskliga rättigheter.
Sydamerikas indianer
  Lämningar i södra Argentina visar att indianer varit i Södra Sydamerika redan
vid omkring år 9000 f.Kr. Andra lämningar tyder på att det funnits indianer där
redan tidigare. Indianernas invandring till Sydamerika gick över Panamanäset
som före år 7000 f.Kr. bestod av savann. Därefter fortsatte de söderut efter
västkustens berg men man tror även att en del tog sig ner efter östkusten och
bosatte sig vid Amazonflodens regnskogsområde. Där startade de jordbruket
genast och odlade majs m.m., medan Andernas indianer inte började odla för
ens vid omkring 3000 f.Kr. Andernas indianer började då odla, främst majs och
potatis men även andra sorters grödor. Boskapen man använde sig av var två
lamadjur, vanlig lama och alpacka. 
  Efter år 2000 f.Kr. utvecklades det en stor mängd olika högkulturer i bergen;
däribland Inka, men de fick inte sin riktiga storhets period för ens en bra bit
fram på 1000-talet e.Kr.
  Numera finns det ungefär 500 folkgrupper kvar av de ursprungliga låglands
stammarna, mellan 100 000 och 200 000 personer i vart och ett av de 11
länderna ligger folkgrupperna utspridda på de mest oåtkomliga platserna i
Sydamerikas djungler.
  Alla indianstammars ursprungskulturer är på gränsen till försvunna. Främst i
låglandet där de hotas av skogsskövling, övergrepp och kolonisering. Inte heller
de reservat som satts ut i vissa länder ger tillräckligt skydd av deras kultur.
Andernas (höglandets) indianer hotas främst av ekonomiska och politiska skäl.

MAYAINDIANERNA

  Omkring år 0 i nuvarande Guatemala levde de så kallade Mayaindianerna. De
var från början bara ett vanligt urskogsfolk men utbredde sig sedan över allt
större ytor. Mayaindianerna kom aldrig till att bilda något riktigt rike, utan
bestod av flera små städer. Dessa städer var uppbyggda av stora tempel, de så
kallade Mayatemplen vilka jag återkommer till lite senare i texten. I dessa stora
tempel bodde de som styrde i staden, det kunde vara till exempel präster eller
någon annan högtsittande adel. Ledarna härskade över bönder vilka bodde i små
hyddor ute på majsfälten. Man har i Mayas byar även hittat bollspelsplaner där
det troligen gick ut på att kasta någon form av boll igenom en korg på sidan av
planen, ungefär dagens som basket bara att korgarna satt på snedden.
  Mayas egentliga storhetstid hade de mellan 300 och 900-talet e.Kr. De var
väldigt duktiga på matematiska uträkningar, man vet att de använde uttrycket
noll och inom astronomin var Mayas präster klart ledande över andra kulturer.
De hade räknat ut kalenderåret mer exakt en de europeiska astronomerna och
Mayaindianernas astronomiska observationer är smått otroliga eftersom de enda
redskap de använde var ögonen. De använde sig av ett slags hieroglyfer när de
skrev, det var en mycket avancerad stil som visat sig mycket svårtolkad.
Hur man kulturen styrdes  
  Folket styrdes av präster, i de olika städerna och en särskild prästkung styrde
över prästerna han hade som sagt den största makten och folket lydde honom
och hans astronomiska beräkningar. I Mayakulturen var det vanligt med
människo offringar, ofta blodiga sådana. Efter vad man sett på vägg målningar
och fått ut av hieroglyfer så stacks först offrens fingrar blodiga innan offren
dödades av prästkungen.Mayakulturens tempel 
  Mayakulturens tempel var storslagna, de byggdes som Egyptens pyramider
med avhuggna toppar. Där ovanpå byggdes mindre byggnader, ibland med
skulpturer och ett slags minnesstenar runt om kring. Man byggde olika tempel
på olika platser fast oftast med samma grund av pyramiden. Till exempel så har
templen i Tikal ovanligt höga och branta pyramider kring sig, hela templet är 71
meter högt och 59 meter brett. I Palenque är det själva templen i toppen som är
väldigt stora och i Copán finns det ruiner med enorma tempelpelare runt. 
  I ett tempel upptäckte man stora väggmålningar i templets alla tre rum. Nu är
alla tempels pyramider nästan helt överväxta av buskar och andra djungelväxter
men forskare håller på att försöka röja bort lite kring några av templen.
  Tekniskt sett så låg Mayaindianerna efter andra indianstammar; man kände
varken till plogen, hjulet eller ens att använda djur som dragkraft.
  Omkring år 900 så hände någonting märkligt som än idag är en stor gåta.
Mayaindianerna flyttade norröver upp på Yucatánhalvön och lämnade sina stora
tempelstäder kvar efter sig. Där bildade man det så kallade "nya riket" med
Chichén-Itzá som centrum. Men det blev nog inte riktigt som man hade tänkt sig
för när de hade flyttat så fick de det allt hårdare, både politiskt och inom
religionen. Det hela blev knappast bättre av att en annan indianstam, Toltekerna,
startade ett krig med Mayaindianerna på 1000-talet. Under tiden som dessa
båda folkslag stred och försvagade Mayakulturen så stängde prästerna in sig
med sin vetenskap. När så spanjorerna kom 1540 så var Mayas redan så
upplösta så att spanjorerna lätt, efter mer än 1500 år kunde överta och förstöra
hela deras kultur.
  I dag finns ungefär 1,3 miljoner mayatalande personer kvar i Centralamerika.
                            
  INKARIKET

  Inkariket var det största försöket till statsbildning av Sydamerikanska indianer.
Det grundades omkring 1200-talet då en mängd av små indianstammar slog sig
samman till en stor. De byggde upp sin huvudstad Cusco som namngavs efter
rikets första Inka, Cuzco. Huvudstaden var byggd som en fyrkant. Den var
indelad i fyra olika stadsdelar, var och en representerade en av de fyra distrikt
riket var indelat i; om man kom på besök till staden så fick man endast vistas i
den del av staden som representerade den landsdel där man kom ifrån. Inuti
staden stod det också en stor fästning i vilken Inkan (inkaindianernas ledare)
bodde. Runt om staden var stora murar byggda. Bostadshusen byggdes ofta av
lera eller natursten, taken bestod av ichu-gräs och påminde mycket om dagens
halmtak.  
  Ifrån Cusco utvidgade sig Inkariket under de följande århundradena genom att
besegra andra indianriken utmed Anderna; den stora bergskedjan i Sydamerikas
västra delar. Det största indianriket man besegrade var Chimú-riket, vilket
motsvarar nuvarande Peru. Efter den besegringen så började Inka ta en del av
sina karaktäristiska drag såsom vägnätet, statsplaneringen och den stora centrala
styrningen av samhället.  
  Inka samhället styrdes så att det satt en ensam härskare i toppen, den så kallade
Inkan. Under honom hade han några underledare som var och en styrde en
varsin av de fyra stora huvuddelar som riket var indelat i. Under dem så var det
en hel mängd av tjänstemän som löd under sina härskare på allt lägre och lägre
nivåer. På detta sätt kunde "höjdarna" snabbt sprida sina order över hela riket.
Genom ett slags triangelliknande mönster.  
  Inkan vart betraktad av folket som solens son och man dyrkade honom som
deras gud. Det var i och för sig rätt så självklart eftersom den huvudsakliga
religionen under inkarikets tid var soldyrkan.  
  Inkans fru (drottningen) var under 1400 och 1500-talet hans egen syster men
han hade även "extrafruar" som valdes ut. De levde som tempeltjänarinnor och
tillverkade vackra mantlar av alpackens ull Inkan.  
  Kommunikationen i landet var helt beroende utav det vägnät som hade byggts
i och omkring bergen. Man skickade meddelanden till andra ställen av riket med
speciella budbärare, chasquis, som medförde meddelanden genom speciella
knutsnören , så kallade quipus. Inkarikets befolkning hade inget egentligt
skriftspråk så att de kunde göra sig förstådda med hjälp av skrifter utan de
kunde bara göra knutar av olika längd och färg på snören. Därigenom kunde
mottagaren sedan kunde förstå meddelandets innebörd om det till exempel
gällde skatter eller militära informationer, men framförallt mängden av olika
saker. Språket man använde var quechua.  
  Man var väldigt skickliga hantverkare inom inkariket det visar inte minst alla
de trä och guldsmycken som bars i öronen för att visa deras status. Man smidde
inte bara i guld utan också i till exempel silver, koppar och brons. Deras kläder
var oftast vävda av olika lamadjurs ull. Man var även mycket duktiga med
keramik, deras verk var väldigt hållbara och målade med olika färger, rött, vitt
och svart mönstren skiftade.
 Skatterna som indrogs bestod huvudsakligen utav odlade saker så som majs,
sötpotatis, tomater, med mera. De odlades på terrasserade sluttningar med hjälp
av en speciell fotplog och hacka. Man kunde odla cirka 40 olika grödor. En
tredjedel av de framodlade råvarorna gick till Inkan, en tredjedel gick till
prästerna och de återstående produkterna gick till att försörja sin egen släkt. En
annan lag var att man skulle arbeta i gruvor och på vägar för staten.   
  1533 föll Inkariket för spanjorerna. Det var en conquistador (benämning på
tidiga spanska erövrare) vid namn Pizarro som med hjälp av 200 man lyckades
ta till fånga och avliva den dåvarande inkan Atahualpa. Men spanjorerna gick
inte speciellt juste tillväga när de tog Atahualpa för de lovade honom att om han
lyckades fixa fram ett fullt rum med guld och ytterligare två, fyllda med silver så
skulle de släppa honom. Men spanjorerna höll givetvis inte vad de lovat och
dödade Atahualpa. När så inkarikets ledare dött så rasade hela samhället
samman totalt. Det fanns sägner som sa att Inkariket var Eldorado, "guldlandet"
och när spanjorerna övertog stället så beslagtog de en mängd av olika
guldföremål, på så vis besannade de sägnen.    
  Det var slutet på det stora riket som varade i cirka 300 år. Det omfattade som
mest nuvarande Peru, Ecuador, Bolivias högsta områden samt Argentina och
Chiles nordligaste delar. Man har uppskattat att Inkariket bestod av cirka 10
miljoner invånare när de var som störst.  
  Hur man vet så mycket om inkaindianerna och deras rike beror på alla skrifter
som skrevs om dem mellan 1500 och 1600 talet. Det är framförallt två spanska
författare men även en indian som satte ihop ett 1400 sidors manuskript enbart
med bilder. På så vis har man även fått tag på inkafolkets perspektiv på det hela.
                         
 AZTEKERNA

  Under 1300 talet bosatte sig ett ifrån norr invandrande indianfolk på några öar
i Texcocosjön, där grundade de sin huvudstad Tenochtitlán vilket betyder
kaktusklippans stad. Ovanpå den stadens ruiner ligger nu Mexiko city.
  Där byggde de upp sitt imperium som var militärt inriktat och de blev det
mäktigaste folket i hela Mexiko. Andra indianstammar fick lämna gåvor till
Aztekerna. De var från början ett kringflyttande folkslag som hade en liten
kännedom för jordbruk men 1325 så slog de sig som sagt ner i Mexiko och
grundade sin huvudstad. Den blev Aztekernas största stad och byggnadskonsten
var enorm, man byggde akvedukter och flytande trädgårdar. Huvudstadens
befolkning  låg även på mellan 150.000 och 200.000 invånare. 
  Aztekernas imperie började utvecklas under ledaren Itzcóatl, under hans bestyr
så tog man över grannstaden Atzcapotzalco och under resterande år fram till
spanjorernas intåg 1519-1521  så tog man under andra ledare över allt större
ytor över hela Mexiko. Vid ungefär år 1500 så hade man ett område på omkring
200.000 km2 därefter kunde riket börja expanderas utåt mot mer avlägsnatrakter.
    Aztekernas samhälle styrdes ungefär som nästan alla andra indianfolk med en
ensam ledare på toppen, Tlatoanin han hade civila, militära och religiösa
uppgifter i samhället. Hans närmaste rådgivare var Cihuacóatl (ormkvinnan).
Andra som var högt uppsatta på den sociala "skalan" var personer som
fungerade som nutida företags administratörer, de var som ett slags uppvisare  
eller förhandlare av indianstammen utåt, Teteuctin. Sedan hade överklassens
barn, Pipiltin vissa förmåner. Några som hade särskild inverkan i ledarens råd
var framstående krigare, Quauhpilli. En stor mängd präster höll i ceremonier
och astronomiska studier. De framförde också spådomar. De som skötte
Aztekernas långdistans handel var Pochteca, ett slags handelsmän som även var
spioner åt militärens organisation. Vanliga fria människor, Macehualtin betalade
skatt och fick lov att ge bort olika gåvor. På överklassens åkrar jobbade det
livegna Mayeques eller Tlalmaitl. Slavarna, Tiacotin stod längst ner på
Aztekernas sociala skala.   
  Aztekerna trodde på att man tog i arv det ens förälder gjorde, om ens förälder
till exempel var speciallist på guld eller mattor så skulle man själv syssla med
det. Överklassens ungdomar fick gå i antingen prästskola eller krigarskola.
Religionen stödde militarismen och en soldat kunde visa sitt mod genom att ta
en person till fånga. Den tillfångatagne offrade man sen till gudarna.  
  Eftersom Aztekerna ofta tog efter andra indianstammars gudar och deras tro så
fanns det inom deras religion en stor mängd olika gudar. Alla dessa gudar hade
olika funktioner och uppenbarade sig i många olika skepnader. Man hade precis
som andra kulturer en krigsgud, en regngud, en solgud och en fruktsamhetsgud,
utöver det så hade man även en mängd andra gudar.
  Den här indianstammen hade, som jag nämnt tidigare, väldigt mycket
gemensamt med andra stammar. Så även med tideräkning. Man hade två
kalender år, ett vardagligt med 365 dagar, 18 månader med 20 dagar i varje
månad plus fem andra dagar och ett heligt med 260 dagar. Efter 52 år så
sammanföll de två kalenderåren på ett speciellt sätt vilket firades med särskilda
ceremonier.
  Om man var Aztek och vart sjuk så fick man gå till någon av byns astrologer
eller spåmän, de ställde den sjukes prognos. När någon var sjuk så gick man
mycket efter vad som förorsakat sjukdomen, om gudarna hade anledning att
vara arga på någon så fick denne en behandling med stor inriktning på magi
medan ett sår eller något där gudarna inte var inblandade så fick det en vanlig
medicinsk behandling. Eftersom behandlingen gick ut på att driva ut alla onda
andar från den angripne så var medlen man fick mot sjukdomar ofta av sådan
art att man kräktes våldsamt eller fick väldiga svettningar.
  Man tog ofta till kirurgiska ingrepp på patienter. Såren vart noggrant rengjorda
och man lade på olika örter för att såret skulle läka. Ovanpå dem lade man
fjädrar och skinn. 
  Aztekernas "läkare" var alla inriktade på en särskild slags sjukdom eller
åkomma, till exempel så var det ju astrologer och spåmän som ställde patientens
diagnos, medicinmannen använde sig av läkande örter och en annan
specialiserade sig på benbrott. Det fanns särskilda tarmspecialister som gav
lavemang och badare som gav massage, varma medicinska bad och
"svettkurer". Man hade i Mexiko stora tillgångar på väter som man kunde
framställa medicin utav. En av de sista härskarna, Montezuma 2 (1502-1520)
hade en hel trädgård med medicinväxter som stod till folkets förfogande. Man
odlade örter för abort, mot diarré, hudsjukdoms salvor, narkotiska preparat,m.m.
  Aztekerna var ett väldigt konstintresserat folk. Man har hittat mängder av
målningar. De flesta är symboliska och visar relationen mellan deras gudar och
människor. De användes också som politisk reklam. Den guden man målat av
mest var majsgudinnan, det visar på att majsen hade en stor roll på den tiden.
  Det var ju givetvis inte bara gudar som var avmålade utan man har även hittat
skulpturer av djur, från jaguarer och ormar till gräshoppor och andra småkryp.
  De mest storslagna byggnadsverken byggdes mellan 1450 och 1521. Främst
var de byggda i huvudstaden Tenochtitlán. Typiskt för folkslag i Mesoamerika
(Latinamerika) var att de ofta byggde bergshelgedomar, ett slags kapell eller
kyrka, nära grottor och klippformationer.
  Varje ny härskare bland Aztekerna lät bygga nya byggnader som de ville skulle
se annorlunda ut jämfört med andra byggnader. Toltekernas (en annan, tidigare
indianstam) konst inspirerade Aztekerna mycket, speciellt de så kallade
chacmoolskulpturerna föreställande gudar liggandes ned med en offerskål
bredvid sig. Det var också från toltekerna som Aztekerna fick sitt namn på
målaryrket, toltecatl. Man inspirerades även av andra stammars målar- och
hantverksstiler. Man lät indianer från andra stammar komma till Aztekriket och
arbeta för dem. Ett bevis på hög status var guld som  nästan alltid har varit en
statussymbol. Men andra saker som nu knappt är värda någonting gav också
status, till exempel fjäder- och sten-hantverk. Att man har hittat en stor mängd
brända lerfigurer tyder på deras kunnighet inom keramiken. Aztekernas
keramikarbeten ansågs vara enkel och överklassen nöjde sig endast med
importerad keramik. 
  Aztekerna var duktiga inom poesi vilket uppskattades väldigt. En av ledarna,
Nezahualcóyotl (1418-1472) var själv en duktig poet. De hade som de flesta
andra latinamerikanska indianstammar framtagit ett imponerande skrift och
räknesystem. Man talade sitt eget språk, nahua När spanjorerna kom till
huvudstaden så vart de helt förstummade över centrumets stora tempel, rituella
bollspelsplaner och hur långt de kommit i utvecklingen.
  Spanjorerna som gjorde sitt intåg under 1520-talet besegrade lätt Aztekerna,
dels beroende på att Aztekernas dåvarande ledare var en stillasittande religiös
grubblare och dels på att alla stammar som Aztekerna hållit under sig hjälpte
spanjorerna i kampen mot dem. Montezuma (den stillasittande grubblaren) gav
upp lätt och lät sig bli tillfångatagen av spanjorernas ledare, Cortés. Cortés
framgångar ledde till att man trodde att han var den vite guden, Quetzalcoatl
(den befjädrade ormen). Han var en storväxt skäggig vit man som skulle komma
från havet i öster, d.v.s. Atlanten.
  Aztekerna odlade främst majs och kakao. Det är Aztekernas språk som givit
oss ordet choklad.
  Nu lever omkring 2 miljoner Azteker kvar i Mexiko, många av dem talar
ursprungsspråket nahua.